Vår arbetsvecka slutade inte bara för att sista modevisningen tog slut. Eller ja, min arbetsvecka var över, jag packade in och började dricka vin. Men för några i vår klass så var det dags för nästa föreställning, nämligen en konsert på Studentpubens scen.
Fredrik i vår klass spelar trumpet i Hampus Carlssons Regnbågsband, så på så vis blev de vårt efterfest-band. De var duktiga, roliga att lyssna på och jag önskade flera gånger att jag haft en bättre kamera för min lilla kompaktkamera ger ju så kass kvalité.
Det var en underbar kväll och alla var på bra humör kändes det som, hela klassen kunde äntligen slappna av.
Marcus firade med en ljusgrön mustasch, vilket är bland det festligaste jag vet.
Efter bandet så byggdes scenen om lite och Mette och Matilda i min klass körde ett DJ-set på en timme. Jävra drag blev det, men när deras utrustning fallerade lite så var det självklart någon full besserwisser till man som tvunget skulle förklara hur de inte visste hur deras utrustning fungerade och att han minsann gjorde det och att de skulle följa hans råd så skulle allt ordna sig. Mette blev av med honom till slut men hur dryg får man vara? Varför ens lägga sig i, inte som att de stod och rullade tummar och eftersom det är deras utrustning så känns det rimligare att anta att de vet vad de sysslar med.
För övrigt så var det en bra fest, efter Mette och Matildas DJ-set så körde 2 från Festmästeriet ett öronbedövande set vilket fick mig att lämna lokalen men då blev det mer öldrickande och det var ju också trevligt.
På det stora hela så var det en bra dag och en bra kväll.
söndag 25 maj 2014
Efterfesten
Etiketter:
Bilder,
Bildkavalkad,
LIVE,
Livet,
Musik,
Scenproduktion,
Show,
Skola
Plats:
Malmö, Sverige
Modeshowen
Min klass har som bekant jobbat likt djur de senaste veckorna med att sammanställa Malmö Tillskärarakademis examensvisning, och igår så var det slutligen dags. Under veckan så har det byggts en stor scen som sedan ljussats och gjorts riktigt snygg med hjälp av vit vaxduk och mängder av tejp. Massor med tejp.
Eftersom jag arbetat i produktionsgruppen så har mitt fysiska arbete varit ett minimum, vilket är lite tråkigt, samtidigt så har jag blivit sjukt imponerad av mina klasskamrater som har byggt en sån otrolig ljusrigg, lärt sig hantera djbord, löst allehanda problem med scenografin och baxat upp 185 kg maskin för tung rök upp på balkongen under taket.
Det har varit skitroligt och förjävligt, jätteroligt och lite småtråkigt, samt riktigt jävra intressant. Just nu ligger jag lite i koma efter gårdagens eskapader men tänkte visa lite hur arbetet sett ut.
Sen har vi ju också haft en del spänning denna vecka (pun intended). En starkströms kabel som börjat glappa började brinna så smått, vilket gjorde att vi inte hade någon ström i någon dag. Detta var den andra branden på en vecka i vårt hus, fredagen innan så var det någon pantskalle som slängde in smällare eller raketer eller vad det var i en nödutgång. Under modevisningen så var det dessutom en mikrovågsugn som började ryka, som jag fick slänga ut. Så det har varit en glödande het vecka.
Jag fick aldrig några bilder från själva föreställningen men den var riktigt snygg. Och Ida i vår klass fotograferade den så det kommer fina bilder om ett tag.
Det har varit en rolig om än utmanade vecka.
Eftersom jag arbetat i produktionsgruppen så har mitt fysiska arbete varit ett minimum, vilket är lite tråkigt, samtidigt så har jag blivit sjukt imponerad av mina klasskamrater som har byggt en sån otrolig ljusrigg, lärt sig hantera djbord, löst allehanda problem med scenografin och baxat upp 185 kg maskin för tung rök upp på balkongen under taket.
Det har varit skitroligt och förjävligt, jätteroligt och lite småtråkigt, samt riktigt jävra intressant. Just nu ligger jag lite i koma efter gårdagens eskapader men tänkte visa lite hur arbetet sett ut.
Sen har vi ju också haft en del spänning denna vecka (pun intended). En starkströms kabel som börjat glappa började brinna så smått, vilket gjorde att vi inte hade någon ström i någon dag. Detta var den andra branden på en vecka i vårt hus, fredagen innan så var det någon pantskalle som slängde in smällare eller raketer eller vad det var i en nödutgång. Under modevisningen så var det dessutom en mikrovågsugn som började ryka, som jag fick slänga ut. Så det har varit en glödande het vecka.
Jag fick aldrig några bilder från själva föreställningen men den var riktigt snygg. Och Ida i vår klass fotograferade den så det kommer fina bilder om ett tag.
Det har varit en rolig om än utmanade vecka.
Etiketter:
Bilder,
Bildkavalkad,
Livet,
Scenproduktion,
Show,
Skola
tisdag 20 maj 2014
Massor av dem
Jag gillar att samla på saker. Jag gillar att samla på saker och jag gillar att sortera saker. Lite skämtsamt så brukar jag säga att jag har OCD och är ett neat freak (trots att jag verkligen inte är ordningsam i mitt liv eller mitt hem). Men jag gillar att sortera saker och ställa dem i ordning och när jag inte har något bättre för mig så kan jag få för mig att städa kylskåpet eller kanske rensa ut en garderob. Det är i och för sig sällan men det händer.
Nu vet jag väl inte om detta behöver vara något större problem i sig, fördelen är ju att jag på så vis i detalj kan berätta för min mor precis i vilken låda i mitt barnrum hemma i Sandby mitt nuvarande och mina gamla pass ligger. Lång mening det där.
Nå, vart jag vill komma är helt enkelt, jag gillar att samla på saker och en av mina favoritsamlingar är mina HRC-pins. Det började när jag jobbar på Hard Rock Café i Sydney och jag blev direkt stormförälskad. Inte så konstigt i sig, de är oftast fina, glänsande, färggranna och ganska roliga. Och där finns så många att en kan samla och samla och alltid hitta nya. Nu är jag ingen storsamlare, jag äger inte mer än 26 stycken, men det roar mig ändock. Och eftersom det roar mig så vill jag samla alla mina pins, som jag äger just nu, i ett enda inlägg. På så vis kan jag alltid hitta dem alla enkelt.
Det är bara det att de tar sån jävra plats rent bildmässigt här. Jag får ju skylla mig själv när jag lägger upp så stora bilder, men men. Här ovanför visas för övrigt min mest exklusiva pin, en annan väldigt udda pin och en av mina senaste pins.
Nästa grupp är groupiesen. De är väl HRC mest sexistiska grupp, men de varierar i grad. Det går alltid att hitta någon intressant och rolig form. Den tatuerade groupin köpte jag i London i höstas.
Bron från Budapest är min allra senaste pin, den köpte mor när hon var där i påskas. Köpenhamnspinen tror jag att jag bytte till av en samlare i Sydney och Atlanta pinen var den första jag fick, från en trainer från Atlanta.
Sen fortsätter det ju i all oändlighet, egentligen. Än så länge är samlingen liten nog för att en enkelt ska kunna få en överskådlig bild av den, men stor nog för att vara rolig. Kommer antagligen fortsätta handla pins ett tag till, eftersom de påminner mig så om Sydney, och så är de fina.
Slutligen så har jag ju en liten samling välgörenhetspins också. De köper jag alltid i affärer när jag ser någon ny form, men jag bär dem sällan. Inte heller köper pins jag redan har bara för välgörenhetens skull, då ger jag hellre en uteliggare en frukt eller köper vaccin på UNICEF. Men de är fina ändå.
Nu vet jag väl inte om detta behöver vara något större problem i sig, fördelen är ju att jag på så vis i detalj kan berätta för min mor precis i vilken låda i mitt barnrum hemma i Sandby mitt nuvarande och mina gamla pass ligger. Lång mening det där.
Nå, vart jag vill komma är helt enkelt, jag gillar att samla på saker och en av mina favoritsamlingar är mina HRC-pins. Det började när jag jobbar på Hard Rock Café i Sydney och jag blev direkt stormförälskad. Inte så konstigt i sig, de är oftast fina, glänsande, färggranna och ganska roliga. Och där finns så många att en kan samla och samla och alltid hitta nya. Nu är jag ingen storsamlare, jag äger inte mer än 26 stycken, men det roar mig ändock. Och eftersom det roar mig så vill jag samla alla mina pins, som jag äger just nu, i ett enda inlägg. På så vis kan jag alltid hitta dem alla enkelt.
Det är bara det att de tar sån jävra plats rent bildmässigt här. Jag får ju skylla mig själv när jag lägger upp så stora bilder, men men. Här ovanför visas för övrigt min mest exklusiva pin, en annan väldigt udda pin och en av mina senaste pins.
Nästa grupp är groupiesen. De är väl HRC mest sexistiska grupp, men de varierar i grad. Det går alltid att hitta någon intressant och rolig form. Den tatuerade groupin köpte jag i London i höstas.
Bron från Budapest är min allra senaste pin, den köpte mor när hon var där i påskas. Köpenhamnspinen tror jag att jag bytte till av en samlare i Sydney och Atlanta pinen var den första jag fick, från en trainer från Atlanta.
Sen fortsätter det ju i all oändlighet, egentligen. Än så länge är samlingen liten nog för att en enkelt ska kunna få en överskådlig bild av den, men stor nog för att vara rolig. Kommer antagligen fortsätta handla pins ett tag till, eftersom de påminner mig så om Sydney, och så är de fina.
Slutligen så har jag ju en liten samling välgörenhetspins också. De köper jag alltid i affärer när jag ser någon ny form, men jag bär dem sällan. Inte heller köper pins jag redan har bara för välgörenhetens skull, då ger jag hellre en uteliggare en frukt eller köper vaccin på UNICEF. Men de är fina ändå.
Etiketter:
Bilder,
Hard Rock Café,
Livet,
Pins,
Samling
måndag 19 maj 2014
Lundakarnevalen i tre klipp
Lite lyckades jag filma under karnevalen, inte tillräckligt mycket för att ge en rättvis bild av det hela men nog för att ge en liten liten känsla i alla fall.
Första är en kortis uppe ifrån Allhelgonakyrkan där jag först stötte på Karnevalståget och konstaterade det omöjliga i att korsa dess väg. Så jag gick runt. Det andra föreställer Fredrik och Algot, där Fredrik försöker luras och blöta ner Algots byxor. Det funkade. Sista föreställer sista föreställningen jag var på, Movits! De är sköna, även när en råkar stå i en nödutgång och blir bortkörd av polis efter ingen tid alls.
Första är en kortis uppe ifrån Allhelgonakyrkan där jag först stötte på Karnevalståget och konstaterade det omöjliga i att korsa dess väg. Så jag gick runt. Det andra föreställer Fredrik och Algot, där Fredrik försöker luras och blöta ner Algots byxor. Det funkade. Sista föreställer sista föreställningen jag var på, Movits! De är sköna, även när en råkar stå i en nödutgång och blir bortkörd av polis efter ingen tid alls.
söndag 18 maj 2014
Lundakarnevalen
Det var dags för Lundakarnevalen igår och det var riktigt roligt. Har aldrig varit på det förut så visste inte vad jag skulle förvänta mig (mer än fulla studenter). Det blev en dag full av fel bussar, en massa promenerande, fulla människor, intressanta karnevalsvagnar och färg och liv. Dessutom satt jag på en balkong och lyssnade på en improviserad Staffan Stalledräng på saxofon samt kasta frisbee i stadsparken.
Sist ut var Movits! och smarta som vi var så lämnade vi området efter Linnea Henriksson för att gå på toa och fylla på förråden. Därför kom vi inte heller in och kunde inte se mer av konserten än det bilden illustrerar. De var såklart superbra, men vi blev bortschasade av polisen efter ett tag eftersom vi stod i en utrymningsväg.
Själv kan jag tycka att det är stendumt att scenen var placerad som den var, visst skulle publikhavet närmast scenen varit mindre om den varit vänd ut mot fontänen istället, men fler människor skulle kunna se från längre bort på det viset.
Nåväl, vi fick se dem alls, det var alltid något. En helt okej lördag.
Den finaste vagnen i hela karnevalståget.
En (förhoppningsvis) ytterst ironisk vagn.
Put in Putin gick ut på att en skulle kasta små prinskorvar och träffa hålen på och runt Putin. Lite obscent och småroligt, mest fick det mig att le i alla fall.
På Fredriks balkong.
Maria och Frida.
Sara.
Fredrik.
Linnea Henriksson äntrade scenen. Det är lite lustigt, jag insåg inte riktigt vem hon var förrens hon drog sin sista låt, vilket är den låten hon gjort som spelats sönder på radio.
Sist ut var Movits! och smarta som vi var så lämnade vi området efter Linnea Henriksson för att gå på toa och fylla på förråden. Därför kom vi inte heller in och kunde inte se mer av konserten än det bilden illustrerar. De var såklart superbra, men vi blev bortschasade av polisen efter ett tag eftersom vi stod i en utrymningsväg.
Själv kan jag tycka att det är stendumt att scenen var placerad som den var, visst skulle publikhavet närmast scenen varit mindre om den varit vänd ut mot fontänen istället, men fler människor skulle kunna se från längre bort på det viset.
Nåväl, vi fick se dem alls, det var alltid något. En helt okej lördag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)