Men jämna mellanrum inser jag hur galet länge jag faktiskt varit hemifrån.
Jag flög från Köpenhamn den 26 februari och idag är det den 10 augusti. Det är snart 6 månader sedan jag kramade om mor och far på Kastrup och gick in genom säkerhetskontrollen helt själv.
Lyckligtvis innebär detta att jag snart kommer att återse alla människor som jag saknar så mycket. Och först ut av dessa är Dockan och Bob, aka Lisa och Lovisa, när de kommer och stökar till mitt liv igen. Något som jag ser fram emot mer än något annat just nu!
Det är bara 2,5 månad tills dess.
Så nu är det bara för mig att gå och räkna sekunderna tills vi ses igen (kanske lite jobbigt, men nog kommer jag räkna ner!)
Men vad jag har lärt mig från att göra detta själv är att jag KAN. Men också att jag nog till nästa resa behöver hitta en reskamrat då det inte är superkul att göra ALLTING helt själv.
Fast nu måste jag gå och försöka köpa en glödlampa, då ytterliggare en ljuskälla har försvunnit från mitt och Agnes rum och det funkar inte. Vi behöver, eller åtminstone jag behöver en sänglampa. Punkt slut.
Det var faktiskt den 25/2! Och jag fattade inte att du bara försvann in genom säkerhetskontrollen och sen kunde jag inte se dig mer! Som tur är har vi ju kunnat skypa och titta på varandra lite då och då! Men vad tiden har gått och så bra du har klarat allt där borta. Jag förstår att du längtar efter Lisa och Lovisa, vilka kompisar som åker över hela världen för att träffa dig, för det kan ju inte vara det att de vill till Australien!
SvaraRaderaOj! Jag är visst på jobbet och bör inte sitta här och skriva till dig!
Kraaaam Mor