Jag tänker, men det går inte

Jag anstränger mig verkligen, jag tänker och tänker.  Men det hjälper inte. Jag kommer liksom ingen vart.
Vad ska jag göra?
Vart ska jag bo?
Vad ska jag jobba med?
Hur ska jag ta mig dit?
Vad vill jag göra?

Om man bara hade kunnat hoppa över allt det här svåra. Tänk om det var så enkelt att bara säga "Stopp, jag pallar inte det här. Bara gör så att allt funkar."
Äsch, jag får huvudvärk av att tänka på det här, går ju ändå inte att lösa just nu.
Ju mer jag nojar, desto svårare blir det att tänka ordentligt. Det är som att jag vill massor men jag ser inte hur jag ska ta mig dit. Och även om jag vet så går det inte snabbt nog.
Och så är jag för lat för att helt och hållet lyckas få tummen ur.
Jag jag jag... En sådan enorm tur att det här är min blogg, annars hade jag känt mig aningen egocentrisk.

Kanske man borde oroa sig för Barnen i Afrika istället, säkert blivit en mer ädel och tänkvärd text.
Men varför skulle jag vilja göra mig själv mer deprimerad.