The Brass Teapot

Film är bra, bättre än serier egentligen. Jag gillar i och för sig mina serier, men efter att ha kollat igenom alla säsongerna på alla mina favoritserier IGEN så kan det vara trevligt med lite ombyte.
Dock är jag ofta så tråkig att jag bara kollar på filmer som jag har i mitt arkiv, till exempel något av Marvel eller en Disney-klassiker. Även Die Hard eller Pitch Perfect tål att ses om. Men kanske inte allt för många gånger.
När jag märker att jag börjar hoppa förbi allt större delar, och kan se en 1,5 timmes film på 30 minuter så kanske det är dags att se en ny film, på riktigt.

Så häromdagen snubblade jag över The Brass Teapot och tyckte genre-förklaringen var intressant. Komedi, Fantasy och Thriller. Ovanlig kombination.

Filmen utspelar sig i en småstad i östra USA och handlar om det mindre framgångsrika paret John och Alice. Trots sina förutsättningar i High School så visar det sig att de är dem som kommits kortast väg sedan dess, något som de smärtsamt får erfara på sin reunion.

Efter en bilolycka så stjäl Alice av någon anledning en tekanna av mässing från en gammal tants antikaffär. Hon blir helt enkelt förtrollad av den. När hon sedan skadar sig i dess närvaro så upptäcker hon hur där magiskt dyker upp pengar i tekannan.

Efter detta så blir livet roligare för John och Alice, de skadar sig i och för sig, men för första gången i sitt liv så har de pengar att betala sina skulder och de beslutar sig för att tjäna ihop en miljon.
Självklart börjar det sedan gå utför.

Jag vill inte avslöja för mycket (om jag inte redan har gjort det) men det är en intressant film. Den uppfyller mer eller mindre Bechdeltestet vilket såklart är en bra sak, något som är viktigare tycker jag är att karaktärerna inte bara är till för att fylla ut. Majoriteten av karaktärerna, alla namngivna då, finns med av en egen anledning och inte bara för att ge huvudkaraktärerna något att betrakta eller sukta över.

Sedan är den också riktigt snygg tycker jag, pengar flyger runt och en och annan bil kraschar. Allt sker övertygande. Att filmen också innehåller så mycket våld utan att vara en pang-pang film är kanske en onödighet, men jag tycker att det är underhållande. Den enda sanna glädjen är ju skadeglädjen säges det ju.
Dessutom hör det till handlingen, då det är smärta tekannan vill ha.

Med andra ord, det är en sevärd film som jag antagligen kommer se ytterligare en gång, någon gång.