Så nära, så långt borta

Peppar peppar, vågar knappt skriva... Just nu är jag nr 7 i kö till en lägenhet på boplatssyd. Och det betyder att om de 6 personerna framför mig i kön tackar nej så är den min. En lägenhet! I Malmö! Från den första februari! Fatta vilken födelsedagspresent!

Har under gårdagen flippat lite sådär lagom, rotat rundor i mina "flyttahemifrån"-kartonger på vinden för att se vad jag äger, tillsammans med min syster, och konstaterat att jag har jävligt mycket prylar.

Befinner mig i något sorts mellanläge, med att inte vilja hoppas för mycket för att inte bli för besviken samt att hoppas väldigt, väldigt, väldigt mycket på att den här lägenheten blir min. Den är pytteliten och ligger lite långt från centralen, men den ligger i Malmö! Och skulle jag få den så skulle den vara min!
Inget mer oväsen på morgnarna när man bara vill ha tystnad omkring sig.
Inga fler livsfarliga promenader till bussen där långtradare kommer i 70 på 50 vägen.
Ingen med 1,5-2 timmars pendling för att ta mig till skolan.
En känsla av att äntligen ha något eget.

Hur mycket jag än tycker om och uppskattar mina föräldrar så vill jag inte bo ihop med dem längre. Vilken 22-åring vill det egentligen? Dock har jag väldigt svårt att fokusera på något annat än hur jag kan inreda den där lägenheten. Och så väntar jag på att besvikelsen ska slå till, såklart.

Meeeeeen.... jag tänker ändå hoppas. Och planera. Och hoppas.

Driving Miss Daisy

Det här var en sån där allmän feel good-film som gav en ett leende på läpparna. Driving Miss Daisy handlar om gamla Miss Daisy som inte längre får lov att köra bil för sin son som istället anställer en chaufför, som spelas av Morgan Freeman.

Det finns egentligen inte så mycket en kan säga av denna gamla rullen utan att avslöja allt för mycket av handlingen, men den är så väldigt charmig att ja, den är sevärd helt enkelt.

Filmen spelar väldigt mycket på stereotyper men det gör inte jättemycket i just detta fallet. Detta eftersom den utspelar sig i en tid där en förväntar sig att stereotyper ska porträtteras.

Det märks nog att jag inte är helt överväldigad av denna filmen, men den var absolut sevärd och den känns lite som en sån film en borde se. På något sätt. Freemans karaktär är väldigt mycket gladare än i Shawshank men de påminner ändå om varandra.

Jag är trött, men tyckte att jag borde skriva något så länge jag mindes filmen. Inser att jag egentligen inte skrev om filmen utan snarare runt den, men det spelar ingen roll just nu. Den har blivit omnämnd.

Något annat jag kan nämna är att min skoltermin snart har kommit till sin ände och jag överlevde! Den slutar på torsdag klockan 16. Och vårterminen börjar på måndag klockan 9. Härligt med högskolan, det här med att en termin inte upphör bara för att vi har skoluppehåll. Jag saknar grundskolans och gymnasiets sätt att se på saken.

Musikafton i Sandby

Som vanligt så har min kära familj dragit ihop en musikkväll under "jullovet", vilket självklart var en väldigt, väldigt trevlig grej. Vi var sammantaget över 30 tror jag, med otaliga instrument och entusiaster.

Arvid

Christin och Siri

Linnea och Astrid

Magnus och far

Arvid och Alex

Robin och Lisa 

Kalle och Magnus

Linnea, Christin och Siri

Far 

Erik

Mor 

Kalle och David

Erik och Christer

Magnus

Pär, Julia och David

Christer och Erik

Pär och Jens

Astrid

Pär, Jens, Julia, David och Erik

Joel

"Jullov"

Som rubriken förtäljer så har jag precis haft juluppehåll från skolan, och då har jag passat på att umgås med familj och vänner, jobba lite och titta på väldigt mycket film. Nothing out of the ordinary.

Julen tillbringades i Helsingborg hos Systra mi och hennes man.