Slutet är nära

Det närmar sig nu, med stormsteg. Slutet det vill säga. Imorgon är det en vecka tills jag lämnar Sydney. Och sedan har jag mindre än en vecka kvar, i Melbourne. Shit alltså, det här är galet!
Redan nu har jag svårt att föreställa mig en vardag utan några av Aruns oanständiga skämt, Lucas smått tokiga vrålande, alla kramar, allt kaos och allt bråkande. Och det är bara jobbet!
Till det kommer ju också den här underbara staden, som just nu har det härligaste sommar man kan tänka sig. Jag är kär, i Sydney.
Och sedan är det människorna här, vänner från jobbet, hostelet eller bara randoms som man råkade på när man var ute, på stranden eller reste.
Några som förtjänar ett speciellt omnämnande är ju självklart Oliva och Kristina, härligheterna i Svenska kyrkan, kommer sakna er något ofantligt!
Amanda, som alltid har något nygammalt ord på lut, Sofia (oztbulle), Henke, som lagar god mat, Ellinor, som inte har något emot att bli våldgästa då och då ;). Och alla andra, stora och små, underbara och fina.
När det kommer till vänner från jobbet så är det ju främst underbara Kana (som redan lämnat mig!), Rhys, Wayne, Tom, Megan, Wally, Sheena, Jess, Steph, Dave, Rock, Rene, John Paul, Kaisa, Jorland, Sandra, Jerome, Gato, Kiran, Katy, Katie, Izzy, Issy, Lexi, Makaylee, Olle, Carla, Hanna, Helena, Marcos, Luke..... Och en massa andra, fatta många som jobbar här!
Det är hemskt att inte kunna träffa alla varje dag, och inte ens på helgerna.

Såhär ledsen är jag ^^

Grand Opening dagen, med några med i bild!

Ytterliggare en bild med en massa tokiga människor.

Kommer sakna er!

Säger bara det, vemhelst som har lust att komma till Sverige kan känna sig välkommen att våldgästa mig!