Stick It

Här är en film jag först inte trodde mycket om alls. Den nämndes i samma andetag som Bring It On och Fired Up!, två cheerleading-komedier. Så därför trodde jag att även denna skulle vara något i samma anda. Så fel jag hade! 

Bara titeln, Stick It, säger en hel del om huvudkaraktären och hela filmen i sig. Och när jag tänker efter så borde jag förstått att det verkligen var min typ av film.

Låt oss då börja med vår huvudkaraktär, Haley. Hon har en sådan härlig fuckoff-attityd att jag bara vill skutta runt så fort hon sätter igång. Kan hända att hon verkar aningen impulsiv och obetänksam med jämna mellanrum. Rent av dumdristig. Men hennes attityd gör ändå att man förlåter henne för allt. 

Och vill se henne ge järnet lite till!

Sen så har vi ju de övriga gymnasterna. Ja, hela sporten i sig. Det är, som nämns upprepade gånger genom filmen, en sport hårdare än något annat som man kan föreställa sig.
Det är rent sjukt så hårt de anstränger sig, och hur galet svårt och påfrestande det är. Och det kan jag känna bara genom att ligga i sängen och titta på filmen. Fatta då hur jobbigt det borde vara för någon som verkligen skuttar runder på de där madrasserna och plintarna.

Nå, då har vi ju slutligen också coachen, Burt Vickerman. Som är en sån otrevlig fuling att man inte kan förstå hur någon kan känna sympati för honom. Men på något konstigt sätt så vänder de känslorna allt igenom filmen och man hittar några andra att tycka illa om. 

Nå, för övrigt är det en väldigt snygg film, inte ny men välgjord. Där är en del dialog som inte är top notch, men på det stora hela så är det ändå bra.

Där är en hel del filmsekvenser som är grymt snygga dock, där tjejerna värmer upp och gör volter på den stora mattan. Det är svårt att förklara men, det är lite psykedeliskt. 

På det stora hela, en riktigt bra film. Bara det faktum att jag vill se den igen när jag precis har sett den, ja det säger ju en del.