Red Dawn

Alright, här har vi då en film jag aldrig sett tidigare, men som jag gillade vid första anblicken, Red Dawn. Först och främst så spelar Chris Hemsworth en av huvudrollerna. Nå, han är ingen Joseph Gordon-Lewitt men ända sedan jag såg Thor och The Avengers så har jag haft lite av en soft spot för den här snubben.
Men okej, att Chris Hemsworth är med behöver ju inte betyda att filmen är lika med apbra.

Filmen finns i två upplagor, en från -84 och nu denna från 2012. Originalet handlar om att Sovjet anfaller USA:s västkust och en grupp tonåringar med en äldre kille vid namn Jed som ledare. Han är en tidigare soldat som var hemma när anfallet inleds och tar helt enkelt befäl över sin yngre bror och dennes vänner.

Den nyare filmen handlar om exakt samma sak, förutom att det nu är Nordkorea som invaderar och inte Sovjet. Vilket såklart känns ganska aktuellt just nu, med allt snack som varit om Nordkoreas armé on the uprising.
Hela idén med ryssar eller koreaner som onda, elaka, invaderande kommunister känns så enormt förlegad dock, det verkar ligga Hollywood varmt om hjärtat att tjata ut sina klassiska skurkar i all oändlighet. Man undrar om de inte har några originella idéer. Fast det är kanske lite mycket att be om när det gäller en re-make.

Hur som haver, förutom de uppenbara förenklingarna denna filmer för sig med  (vi är goda, de är onda) så är den ändå helt okej. Eller ja, den blir bättre. Huvudkaraktärerna är lite för stela och i viss mån egoistiska i början för att gå att tycka om, men de blir mer och mer mänskliga ju längre filmen lider.

En karaktär som absolut är trevlig att se är den som spelas av Josh Hutcherson, även känd som Peeta i Hungergames. Eftersom Peeta är en sådan sympatisk karaktär så överför man självklart (i alla fall jag) de karaktärsdragen på hans nya karaktär.

Så vitt jag kunde se så uppfyllde filmen inte Bechdeltestet, då de namngivna kvinnliga karaktärerna aldrig pratade med varandra om något alls egentligen. De som förde dialog var helt enkelt huvudkaraktärerna Jed och Matt, och var det inte med varandra så var det med de enskilda birollerna. Alltså kom inte tjejerna till tals.

 Jag kan inte se poängen med att inte använda sig av alla karaktärerna när de nu finns med. Men sen så är jag inte en Hollywood-nånting heller så där måste ju vara något jag missar. Som att det kvinnliga könsorganet kommer i vägen för dialogen eller något.

The Brass Teapot

Film är bra, bättre än serier egentligen. Jag gillar i och för sig mina serier, men efter att ha kollat igenom alla säsongerna på alla mina favoritserier IGEN så kan det vara trevligt med lite ombyte.
Dock är jag ofta så tråkig att jag bara kollar på filmer som jag har i mitt arkiv, till exempel något av Marvel eller en Disney-klassiker. Även Die Hard eller Pitch Perfect tål att ses om. Men kanske inte allt för många gånger.
När jag märker att jag börjar hoppa förbi allt större delar, och kan se en 1,5 timmes film på 30 minuter så kanske det är dags att se en ny film, på riktigt.

Så häromdagen snubblade jag över The Brass Teapot och tyckte genre-förklaringen var intressant. Komedi, Fantasy och Thriller. Ovanlig kombination.

Filmen utspelar sig i en småstad i östra USA och handlar om det mindre framgångsrika paret John och Alice. Trots sina förutsättningar i High School så visar det sig att de är dem som kommits kortast väg sedan dess, något som de smärtsamt får erfara på sin reunion.

Efter en bilolycka så stjäl Alice av någon anledning en tekanna av mässing från en gammal tants antikaffär. Hon blir helt enkelt förtrollad av den. När hon sedan skadar sig i dess närvaro så upptäcker hon hur där magiskt dyker upp pengar i tekannan.

Efter detta så blir livet roligare för John och Alice, de skadar sig i och för sig, men för första gången i sitt liv så har de pengar att betala sina skulder och de beslutar sig för att tjäna ihop en miljon.
Självklart börjar det sedan gå utför.

Jag vill inte avslöja för mycket (om jag inte redan har gjort det) men det är en intressant film. Den uppfyller mer eller mindre Bechdeltestet vilket såklart är en bra sak, något som är viktigare tycker jag är att karaktärerna inte bara är till för att fylla ut. Majoriteten av karaktärerna, alla namngivna då, finns med av en egen anledning och inte bara för att ge huvudkaraktärerna något att betrakta eller sukta över.

Sedan är den också riktigt snygg tycker jag, pengar flyger runt och en och annan bil kraschar. Allt sker övertygande. Att filmen också innehåller så mycket våld utan att vara en pang-pang film är kanske en onödighet, men jag tycker att det är underhållande. Den enda sanna glädjen är ju skadeglädjen säges det ju.
Dessutom hör det till handlingen, då det är smärta tekannan vill ha.

Med andra ord, det är en sevärd film som jag antagligen kommer se ytterligare en gång, någon gång.

Zombielucia

Eftersom vi ändå var uppe i varv så körde vi ytterligare ett luciatåg i lördags - med zombietema!
Jag har ännu inga bilder från sammankomsten utan vi får hålla till godo med denna. Dock så var både Sydsvenskan och Topnews på plats och förevigade tillställningen.
Vi gick från Stortorget upp till Triangeln, och sjöng mest hela vägen. Det var nog det roligaste tåget, om än det svåraste eftersom vi saknade vår körledare. Vi klarade oss ändå, även om det blev lite skakigt emellanåt.

Ska se om jag får tag i några ordentliga bilder senare.

Lucia

Min kör har gått Lucia idag, 7 gånger. Vi samlades halv7 och vårt sista tåg började kl16:30. Det har varit en låång dag och nu ska jag sova.

Bilderna är tagna av Dag i kören som inte var med och gick i tåget.

Mer, mer, MEEER!

Okej, en till!
För att den är så jävra mäktig!

I'm on a roll

så jag fortsätter med en video som för femtielfte gången dök upp i mitt facebookflöde.
Nu är det inget negativt med den här videon, tvärt om så älskar jag den för sin klockrenhet. Däremot vill jag sprida den vidare så mycket, dels för att jag inte råkar ut för spoken word ofta nog och dels för att ja, den är så jävla bra!

I juletid

Jag har börjat slå in julklappar så smått, känner att jag har hyfsad kontroll på läget. Saknar några idéer än, men det löser sig alltid, på ett eller annat sätt.

Skolan är snart slut också, nästan. Vi har lite mer än en vecka kvar, och på den tiden ska jag göra ett ljudverk, bidra till grupparbetet som är någon sorts slutarbete för kurserna nu i höst. Att vi sedan har en tenta att göra så fort vi återvänder i januari är en smal sak sen, den har man ju hela lovet att förbereda sig inför. Jodå såatte..

Vad har jag mer att komma med? Pyssel i allmänhet antar jag,
Första bilden är på mjölkkartongskorgen jag gjorde på mina kusiners kurs i ämnet, den första jag gjort. Har sedan dess gjort ytterligare 5, och jag blir definitivt bättre på det.
Andra bilden föreställer kvällens julpyssel: en tändsticksask som passar säsongen. Det var riktigt roligt, få se om jag kan få tummen ur och åstadkomma något mer snart.