Karaktären Thor (som spelas utav en av de underbara bröderna Hemsworth, nämnligen Chris) är lite mer mänsklig i denna filmen, vilket han inte riktigt var i den första. Thor har börjat lära sig The Ways of Earth lite och är ju dessutom kär i Jane Foster (spelad av fantastiska Natalie Portman), vilket ger honom lite mer ödmjukhet. Även om han fortfarande är badass.
Där finns egentligen inte så mycket att säga om den här filmen, eller någon annan Marvels-film. De bara är liksom, superhjältarna är superbra och Marvels Universum är super det också. Jag saknar dock mer mångfald, upplägget är väldigt homogent. Hjältarna är vita, hetro män, utan uppehåll. Kan man komma över den detaljen så är det en bra film. Om det är något man stör sig på så blir det ett gäng tradiga filmer.
Uppenbarligen storfailar denna filmen på Bechdeltestet. Jag menar, visst pratar Jane Foster med dels sin assistent Darcy och dels med gudinnan Frigga, men då är det mestadels om olika män. De få konversationer som inte direkt rör männen i deras liv är ändå inte särskilt innehållsrika.
Bara det faktum att det var mer eller mindre omöjligt att hitta bilder som porträtterade Jane som en aktiv karaktär säger en del om hennes roll i filmen också. Varendaste bild jag kunde finna bestod av en passiv Jane som beskyddas av Thor för det mesta, men även av Loke. Detta stör mig, för hon är ingen passiv karaktär, hon är minst lika tuff som Thor. Det är bara det att hon inte har hans kroppsstyrka eller kön.
Där finns exempel på kraftfulla karaktärer, män, kvinnor och allt där emellan i alla storlekar så det är uppenbarligen inte omöjligt att skapa dem. Och Jane var en hyfsat aktiv karaktär i förra filmen, varför trycka ner henne i skorna?