De här fina... kranfigurerna stod vid entrén och välkomnade en när en kom in. Och det var ju trevligt.
På fredagen så jobbade jag från halv12 till 19 på festivalen, mestadels i baren. Efter mitt skift så var jag för trött för att göra mycket mer än att ta mig hem. Känns lite kasst eftersom jag därför inte såg Johnossi (som jag i och för sig sett tidigare) och Green Day (som jag aldrig sett men som hade varit lite coolt), men jag ursäktar mig med att, well. Jag var trött. Och jag hade lyckats se både Hoffmaestro och Timbuktu & Damn under mitt arbetsskift, eftersom jag arbetade precis framför scenen de uppträdde på, så jag var väldigt nöjd ändå.
Hur som, fredagen gick och lördagen kom. Alex följde med mig till Linköping för att jag behövde köpa mig ett par leggings att ta på mig på kvällen. Detta eftersom jag inte hade något som helst långbent med mig, och jag skulle jobba till kl 3. När vi ätit lunch och gått lite i affärer så dumpade jag Alex på Ikano och körde vidare ensam. Inte så kul men så går det.
Väl på Bråvalla så började jag med att gå till Hangaren, som var full med folk då Özz Nûjen just uppträdde. Efter hans föreställning så satte jag mig (tillsammans med ett gäng andra) och väntade på att Kodjo Akolor skulle äntra scenen.
Till slut så kom han, äntligen. Och faaaaaen vad bra han är! Han är ju helt sjukt rolig den snubben! Kommer med klockrena vardagsbetraktelser, så man nästan kiknar.
Efter Kodjo gick jag mot Gröna och The Sounds, men påvägen passerade jag Vita scenen. Där spelade just då Nicky Romero. Stannade inte längre än att jag hann ta en bild, men det lät intressant. Kanske skulle ta och lyssna in mig på honom på Spotify.
The Sounds som sagt, Maja levererar som vanligt.
Sen, påväg från The Sounds mot baren där jag skulle möta min arbetsledare så passade jag på att prova min mobilkamera (som jag för övrigt fick använda hela dagen då min kompaktkameras batteri tagit slut).
Där fanns någon sorts panoramafunktion, som inte var särskilt bra, men som ändå kan ge en en bild av området.
Sen hade jag ändå lite tid att slå ihjäl, så jag strövade bort och kollade på slutet av Alina Devecerskis show.
Det var lite udda, när jag kom fram så spelade hon precis sin egna version av Ebba Gröns 800 grader. Inte riktigt min kopp te, men nåväl.
Efter att ha tilldelats vår arbetsplats så gick jag och min kollega Odd mot bar 1, och passerade då Takida som precis börjat spela.
Sen passerade vi även gröna scenen, där de höll på att sätta upp inför Mando Diao. Jag vet inte, men på något sätt så har jag lyckats blanda ihop dem med Melody Club och inte alls varit särskilt förtjust i dem.
Men efter att ha sett dem på Bråvalla så måste jag säga att jag ändrat mig.
Himla bra band faktiskt.
Sedan var jag kanske inte på bästa sortens humör påväg till bilen, sliten och dan som en var. Eller ja, jag hade haft roligt och var nöjd på så sett. Men sedan närmade jag mig slutet på bilkön. Det vill säga, ena änden på den, den bakre änden. Och då hade jag inte ens kommit i närheten av min bil.
Kan väl säga såhär, jag slutade halv3 (fick gå tidigare eftersom där inte fanns något att göra och de hade betald personal som kunde ta hand om det sista) och vid 3 så var jag kanske vid bilen. Kvart, kanske 10 över 4 så brakade jag in genom dörren hemma hos Alex, aningen uppspeedad fortfarande. Efter en dusch och lite mat så varvade jag till slut ner länge nog för att kunna somna.
Söndagen spenderades görandes mest ingenting, och att sova. Sedan åkte jag hemåt igen på måndagen.
Och det var mitt Bråvalla.
 |
| Vättern |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar