Dag 2. Apa då!!

Idag är jag glad över att jag kan ett språk som en Jordan kan, för annars hade han nog bara blivit ännu argare och ledsnare på mig. Har gått omkring och mumlat och svurit för mig själv hela eftermiddagen, har inte varit en lätt eftermiddag. Ända sedan jag hämtade honom i skolan så har det varit krig. Nästan iaf. För varje svar han fick på sina frågor så sa han emot ännu mer.

-Kan vi gå till parken idag?

-Visst, samma som igår?

-Nej, jag vill gå till skateparken.

Okej, det hade väl inte varit något problem om jag visste var den var. Jag kan visa vägen säger han. Sure, jag låter en 5åring visa mig vägen till en park som jag inte har en aning om var den ligger. Bra idé!

-Jag vill inte ha svensk paj, jag vill ha australiensisk!!!!!!

Men gå och laga en egen jävra middag då!

Gud vad frustrerande det är med aspergers, och 5åringar. Och att behöva hantera en 5åring med aspergers och adhd samtidigt som man måste ha koll på en baby.

Jag förstod inte att han hade så många problem innan jag kom hit. Jobbigt.

Bröt ihop idag, han drev mig till det tillslut. Skäms lite, jag som är den vuxne ju. Borde kunna ha mer överseende med honom och kunna hantera honom bättre. Men det gick bara inte, jag klarade inte mer. Och så var Annie sen hem från jobbet för trafiken var hemsk så fick bada och lägga Darcie innan jag hann hämta mig. Men så fort hon kom hem så frågade hon om jag ville ha ett glas vin. Det ville jag. Och nu, efter lite middag, vin och tv (= avslappning), så ska jag ta och hoppa i duschen innan jag ska sova.

Här är i alla fall pajen jag gjorde som var så fruktansvärt fel. Annie gillade den så så hemsk kan den inta ha varit.

Btw, visste du att man kan köpa färdig pajdeg? :S För Annie blev både förvånad och impad av att jag gjorde min egen. Tack mor för att du lärt mig någon vettigt ^^

Adieu alla fina, saknar er massvis<3

Älskar er. (Sentimental, javisst)